fredag, oktober 13, 2006

This weather has me wanting love more tangible.



jag dricker kaffe. händerna om koppen, clouded mind, svidande ögon, jag fryser. varmvatten längs min kropp i en halvtimme minst, och jag fryser. jag är så trött. frusen och trött. omslut mig med sömn och värme. utan krav, villkorslöst. får jag sova, här i din halsgrop? får man vara precis såhär liten? avsaknad av skyddsnät mellan mig och omgivningen. jag tittar runt mig, och jag vill omhulda allt med orangegul värme. allt det som är litet och ledset vill jag krama. få dem att bli lyckliga. blåsa på det onda. jag kan inte, jag vet inte hur man gör. som full av lidelse. pappas litenhet i sin fiktiva storhet, som bitter. mammas pyttelitenhet, mammas... genuina godhjärtade, något, så liten, som ett barn. jag älskar dem, trots det de aldrig varit.

blåsa på det onda, orangegul värme, krama litenheter, så trött, så frusen.

nu ska jag sminka mig till a song to pass the time. jag älskar bright eyes. jag älskar bright eyes.

So there still is hope.
Yes, I can be healed.
There is someone looking for what I concealed in my secret drawer,
in my pockets deep,
you will find the reasons that I can’t sleep and you will still want me.
But will you still want me?
Well, I say come for the week.
You can sleep in my bed.
And then pass through my life like a dream through my head.
It will, it will be easy. I will make it easy.
But all I have for the moment is a song to pass the time.
Yeah, a melody to keep me from worrying.
Oh, some simple progression to keep my fingers busy.
And words that are sure to come back to me and they'll be laughing.
And they'll be laughing. My mediocrity. My mediocrity.

Inga kommentarer: