fevers and mirrors

varm; äckelkänsla, munsår, tråkigt och dekadent hår, dekadent kropp, kliande svidande ögon, rinnande mättnadsotrevnadskänsla, torra läppar, smutsighet. klaga inte på att jag klagar. läs inte den här bloggen om ni inte vill läsa om svidandet i mina ögon och ilande magkänsla och inre negativ dialog. läs inte i så fall. för det här är mitt. mitt verktyg och min stund för mig själv. och det betyder så mycket. även om det bara är korta fragmentariska stunder av rytmiskt och klart tänkande. jag vill att ni ska ta mitt skrivande på djupaste allvar samtidigt som jag vill att ni ska avfärda det som fiktivt nonsens. för det är båda två. jag skriver det som känns och det som skriver sig; jag kan ge ord åt känslor som jag inte uppfylls för tillfället. jag kan ge ord åt momentana känslor. jag kan skriva lekande och fiktivt, men det betyder alltid. nästan alltid.
jag är själsligt trött. jag är själsligt utmattad. säg inte åt mig hur jag är. berätta inte mina negativa sidor för mig. ställ inte upp krav. finns bara, och klä allt i acceptans. förstå, håll mina händer och låt mig prata av mig. för jag behöver det, jag behöver utbyte och ögonkontakt och jag behöver veta att det är okej. nästan hela tiden. jag behöver få berätta vad jag är rädd för, för det är en hel del. ganska ofta. jag har mått bra hela den här veckan, förutom en stund i dag men då var det gripbart, och det har varit ganska underbart. och jag har inte skolkat en enda lektion. båda sakerna måste vara något slags rekord.
fotfäste och rötter, jag vill bli fri från allt det som mentalt tynger mig ner till marken.
nu ska jag dricka massor, massor av vatten och somna i något svalt rum.


do you think that someone paints your mirror?

do you think that someone paints your mirror?