(après le déluge - moi. moi.)
the real hues are delicate, and need a clearer vision.
tisdag, oktober 24, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
jag är en tussilago.
some simple progression to keep my fingers busy.
Archive
-
▼
2006
(141)
-
▼
oktober
(56)
- metamorfos
- självgranskning i svartvitt.
- kall om fötterna. kind mot tågfönster, oktoberregn...
- livsglädje
- skaka om oss
- hoping you will carry me home (HOPING YOU WILL CAR...
- hey modern days
- det här är himlen i göteborg en onsdagsmorgon.
- det här är hur jag mår inuti. bländande solljus.
- det här är jag i min nya alldeles jätteröda skoltr...
- Save yourself, serve yourself, world serves its ow...
- I will wake to find tomorrow, be content without p...
- (après le déluge - moi. moi.)
- No, this is how it worksYou peer inside yourselfYo...
- begin to hope
- blank sida, kräver att skrivas. jag vill spy upp m...
- how to save a life
- fladdrande hjärta. ljuslåga. hjärta.
- my lover is my lover is not my enemy
- la seconde pouvoir : ton visage
- tappar tankar. blir inte riktigt kvitt oroskänslan...
- fevers and mirrors
- forever doesn't live here anymore.
- jag har ont i huvudet på riktigt. det sitter en de...
- smunk
- samtidigt som inga känslor är förbjudna; hur mycke...
- lineaments of love
- trött och hungrig. suttit och surfat, läst bloggar...
- a time to rend, a time to sew.
- jag säger kom, här är världen här är livet vi ska ...
- jag vill leva, och jag vill lära. jag vill leva bä...
- det finns så mycket i det här trasslet som vill ko...
- all my thoughts they come in pairs
- so all i want to do is cry and hit myself hard. no...
- just a matter how I define, my state of mind, toda...
- This weather has me wanting love more tangible.
- who cares? whom do I want to care?
- och jag känner mig så äcklig. och jag känner mig s...
- det är min egen oförmåga att stå upp för mig själv...
- koagulerad kärlek.
- memoirs
- härligt hopsamlad. en slags kontroll.
- skogspromenad.min egen röst i mina egna öron i min...
- som jag skrev igår.
- so you're a star now?
- bygga hemmakänsla, trygghet & trivsel.fortfarande ...
- lightcola. krypande ont i halsen. hostar. jag har ...
- give me my pulse
- ångestbedövad.mitt hemma är den för mig mest otryg...
- jag vill vara din värme
- lycklig. lycklig. jag mässar orden rakt genom mig,...
- love transforms.
- I am a bird now
- jag gillar inte inställsamheten hos mina ord, jag ...
- afasisprängtexten somrinner borde rinna texten som...
- the rootlessness
-
▼
oktober
(56)
we are nowhere and it's now
sitter på en busshållplats. jag gråter och sätter fötterna kängorna mot glasrutan. himlen är en rosa symfoni som för med sig dendär stillheten, kvällen, tonar ut färgerna och det intensiva. lyssnar på guided by voices - hold on hope som ett slags uppror mot nedåtspiralerna. jag är lycklig och jag lider. jag är lycklig och jag är förtvivlat ledsen. off solid ground men lutar mig mot sångrösten, lutar mig mot kvällen, det rosa skådespelet. jag gråter floder. gråter fördämning. andas smärta, andas ut den i portioner. jag säger jag står inte ut med mig. du säger jag älskar varje tidsenhet med dig. du lägger värme mot litenhet, och jag växer. tänker det kanske måste göra ont. och jag välkomnar skriken. det är så mycket som måste ut. bussen kommer och josh groban sjunger you raise me up to more than I can be. världen är kylan mellan min kind och glasrutan. det regnar och ljuset som träffar glasrutan bryts i regndropparna på fönstret. där ute reduceras till en kaotisk färgblandning. rött, gult, grönt, natriumskenet från lamporna som reflekteras i den blöta asfalten. lägger handen mot. manipulerad värld. min spegelbild färdas parallellt med mig. går av bussen. regnet piskar mitt ansikte. min smärta är inte längre min bur.
1 kommentar:
life just good
Skicka en kommentar