det finns så mycket i det här trasslet som vill komma ut och som måste uttryckas som något annat sätt än självförakt. men jag är rädd, och jag vet inte hur man gör. jag tror att bakom denna ångest bara över att vara just jag finns det ursprungskänslor. eller orsaker iallafall. eller bara något som går att förstå, som går att gripa om, att fixa. jag vill bli fri. ja, jag vill. jag vill stå med armarna öppna, sinnet totalvidgat, eyes unclouded, hjärtat fritt från förflutet&framtid. klädd i ett här och ett nu, jag vill vakna upp med en lättnadskänsla, jag vill ha livet med dess rysning.
jag vill tro att jag kan må bättre än såhär.