fladdrande hjärta. ljuslåga. hjärta.

jag vill ha en johanna i mitt knä att krama just nu. jag vet inte vad det är som är fel, men jag vill gärna veta, och ha fingrar i hår och huvud i knä.
soffa, laptop i knäet, tänt ljus.
jag har smått ont i magen. jag går nästan konstant runt med en känsla av ont i magen. av att något väldigt snart kommer att gå väldigt fel. en intuitiv känsla av att någon kommer att bli arg. av att någon kommer att försvinna. jag känner mig liten. liten.

jag har tyckt om den här helgen. ganska så mycket. middag hos indierna, mysigt. gråtit ut i lördags, det behövdes. a good cry. sovit tills jag vaknat. ströläst lite. lagt tarotkort med pernilla i flera timmar, underbart.
höst, mörker och anna ternheim i mina öron.

och jag sköljs över av en känsla av att vilja omfamna alla jag älskar. jag vill vara en varm filt som lägger sig som ett varmt lager av trygghet över alla som behöver. som är ensamma. jag vill räcka till, nå ut. allt det lilla, rädda, ledsna vill jag krama och trösta. jag vill vara stark, inte svag. men jag känner mig inte speciellt stark nu. bara liten och småängslig i höstmörkret.