blank sida, kräver att skrivas. jag vill spy upp min kropp. jag vill inte ha ont. jag vill inte känna mig djupt känslomässigt hindrad, jag vill inte ha så nära till att börja avsky mig själv. konflikter tillbaka och hem igen. pratar med dig på gmail; får man be om tröst? får man säga det som känns? jag hatar det som känns. jag vet inte vad man får kräva. säger inget. eller säger jag något? jag vet inte. jag vill lägga din kärlek mot det som är hårt mot mig själv.
jag vill radera min blogg. jag vill kväva och jag vill skrika. jag vill inte att ni läser det här. en del av mig vill inte att ni läser det här. förvirring och äckel. jag kan inte. jag kan inte. jag skäms för allt jag är. lager av skam och självförakt. det känns inte ens befriande att skriva det här. inte ens befriande. bara befästande. känsla av att inte få tillräckligt med luft. jag skulle kunna ha hela rummets luft i mina lungor; det skulle inte räcka till.
tycker du om mig trots det här? tycker du om mig trots det här? tycker du om mig trots min stundtals maniska övertygelse om att ingen annat kan än att avsky det här? kan du få mig att sluta tänka? kan du hålla mina händer? kan du få mig att inte skämmas imorgon? kan du säga att det är okej? kan du säga att det är okej?

min värld snurrar och jag kan inte hjälpa det. står mig själv upp i halsen.