jag har ont i huvudet på riktigt. det sitter en decimeter eller strax därunder ovanför högra tinningen och går bakom högra ögat. blixtrar, gör att jag vill blunda och bara vara. tystnad, ja tack. kravlöshet, ja tack. det jag önskar mig mest av allt nu: telefontystnad, villkorslöshet; rent konkret: några dagar i myskläder, tid utblandat med litet thé, jag och mina böcker bland täcken och kuddar, mjukhet, sömn, värme och andetag, bara lite mer än precis nästan ingenting.
men. jag har fått paracetamol och saft med riktigt socker. är hos liselotte och anders. ska på bio med martin och gustav och hanna, och det är inte heller fy skam. och jag har fått komplimang på haket, egoboost. behövs ibland.
in order to change we have to fully embrace what we are now.
spårvagn och pojkar. hejdå.
1 kommentar:
Vet du! Jag tänkte precis samma sak idag. Eller insåg rättare sagt. Att man nog aldrig kommer kunna känna hur livet pulserar i en någon längre tid om man inte helt och fullt accepterar sig själv. Det är ju svårt nog men själva insikten är en bra bit på vägen.
Din blogg är för övrigt helt underbar att läsa. Du inser nog verkligen inte att även i dina tankestormar, som du själv kanske inte gillar alla gånger, så är ditt sätt att skriva och dina tankar så underbart vackra.
Du borde verkligen till nyår eller något ta alla inlägg och göra till en bok eller något. För varje ord och mening berör verkligen en.
Skicka en kommentar