som jag skrev igår.

blankt papper, och jag försöker hålla sinnet öppet.
öppet sinne. totalöppet sinne. utvädrat, uppfläkt...
uppdämt.
jag skriver. jag får för mig att det är tvåtusensju. jag måste anstränga synapserna till tusen för att övertyga mig själv om att det är tvåtusensex. ett ganska omvälvande år. ruckad på, elvisp bland självklarheterna. vänskap och kärlek. massa massa kärlek. relationsbyten, och...
här och nu: litet thé, kryddigt julthé (det tar aldrig slut), myskläder – fejkstickad röd tröja och ett par mjukisbyxor i extra large och bytte till mig för en chokladkaka i våras, raggsockar, tangentbord, tap tap tap, krypande kliande ont i halsen, abnorm salivproduktion, lätt yrselkänsla, ogenomträngligt mörker utanför fönstret, en stämning som smyger sig på (krama mig, håll mig, kyss bort den, täck mig med din värme, lägg ut din kropp över mitt sinne, omslut mig, älska mig såsom en mamma älskar sitt nyfödda barn, kravlöst), röd musmatta, röd kudde, röd mapp, pappa lyssnar på nyheterna i vardagsrummet, mamma gråtylar inte hysteriskt och ångestigt från undervåningen, min bror går runt med svårmod i blicken, jag kupar händerna runt koppen, kupar händerna runt kroppen (känslan av fettansamlingar under haken, äcklet under huden, viljan ut ur kroppsfängelset), måttar, vränger, bollar spegelbildsreflektionen med spegeln (ögonen blir inte nöjda, vill bryta sig ur sin egen subjektivitet), jag sväljer luft och rapar luft och vill svälja tankarna, vill svälja tankelagren och försöken till ordning, vill bryta ner dem som organiska ämnen i magsäckens saltsyra och pepsin, bland tolvfingertarmens trypsin, amylas och lipas, digest and build something new, create, rebuild, shine, growth&joy, och hallelujah, ord ord ord tankar tankar samma cirklar simma cirklar, näsan över ytan, ytan under naglarna...
stopp.
jag föreställer mig min hjärna ungefär såsom jag tenderar att organisera min omgivning. utifrån ett frenetiskt kontrollbehov, men med total brist på medfödd känsla för struktur. temporära, bräckliga ordningssystem. detalj- istället för helhetsfokusering. mina högar och mina listor. varför kan jag inte bara släppa det och leva? varför räcker inte det?
kroppen är svag och sinnet trött. lyfter armarna men de känns sköra. för mycket inbyggt och inrutat, för mycket ord och för lite göra, för lite av något och för mycket av något annat. en längtan efter något, men jag vet inte vad. efter en känsla. efter en slags lycka att gro och pyssla om i bröstet. som kvittrar för mig om dagarna och viskar vackerord. någonting som är jag som är svamlande självklart tillfreds. med sig självt som anledning.
varför kan inte livet hända mig utan att jag driver på det? om jag slutar driva på det, händer det mig då?
jag vill ställa mig frågorna. jag vill ha mina stunder vid tangentbordet. jag vill skriva fritt och levande, för min skull. som syre för själen, och dessutom älskar jag det. ögonöppnande, och det är mäktigt. jag ser genom att skriva, jag gör upplevelser till klokhet, jag lär känna mig själv, jag tar mig an mig själv, jag... låter fingrarna dansa lika fort som tankarna. och jag får skriva hur fult jag vill. hur drypande äckligt och analytiskt och om hur mycket upprepningar jag vill. för att lämna mina ångestar måste jag se dem, acceptera dem för att sedan rejecta dem. denial is futile.
det är... ett liv mellan kontraster. jag accepterar att må dåligt, för det ger färg åt gladdagarna och gladvyerna. jag accepterar att må så dåligt att jag kan lägga fram känslorna framför mig, syna dem och förstå. se på dem, namnge dem, skilja mig från dem. jag accepterar inte att må så dåligt att jag ställer mig själv under självföraktet. att jag drivs av rädslor och vägrar mig själv all tröst. en dag vill jag falla ner handlöst och därigenom också resa mig, falla lealöst ihop i en gråthög, lägga huvudet mot ditt bröst och omfamnas. inte tagga in mig. inte villa mig in i varma ångestkänslor. bara genuin ledsenhet klädd i orangegul acceptans. blottad och sedd, jag ska lära mig det jag som barn aldrig lärde mig. självöverlåtelsen till en annan varelse. riv ner skyddsbarriärerna, bränn dem. jag ska stå naken.