begin to hope

skogsdoft. oktobermörker, armkrok. hur mystiskt och vackert gatulyktsskenet faller mot trädgrenarna, den lövtäckta marken. höstattribut. småruggigt. jag har fått skratta, och jag har lyssnat till något annat än inre dialoger. jag sa inte så mycket själv, men det behövdes liksom inte. I love her, I do, I do.
jag nystar. det är bättre nu. jag nystar. jag vill känna mig som om jag har makt över mitt eget liv. jag vill känna mig som dess skapare, dess uppfinnare, jag vill älska varje dag såsom jag vet att jag kan göra. jag vill säga mig själv viktig. jag vill uppleva varje sinnesförnimmelse, jag vill ta mig själv i handen och säga kom, vi reser oss nu, kom jag förlåter dig. kom, försoning. kom, acceptans. kom, gå med mig, med ogrumlade ögon och öppet hjärta, genom det skrovliga underlag på vilket vi släpats fram. kom, vi läker, jag ska inte klä dig i avsky längre. kom, jag ska kalla dig vid namnet kärlek.
väl medveten om att jag kommer att sitta där och grimasera smärta framför min välbekanta blanka sida igen. väl medveten om att allt det onda kommer att bli till spiraler och att jag kommer att gå ner mig i mig själv, att jag kommer att sitta där igen och att ingenting kommer att vara självklart. jag antar att det finns någonting att lära sig ur det. det är ett mönster jag ska klä av mig, avsäga mig; jag antar att det finns en stabilitet&lycka att finna där bakom som kommer att vara varmare och stabilare än den som infinner sig då yttre omständigheter klaffar.
jag vill stå rak inför mig själv, opåverkbar och hel.
fönstret öppet. insvept i natten. föreställer mig den som en filt som viras kring mig och gör mig trygg istället för som istappar som sticker i mitt inre.
bekännelser. smärtsamt medveten om att tystnad föder tystnad föder förruttnelse.
jag har spinnat idag, det var bra. mörker och levande ljus och jag såg inte klockan, halleluja. träning är något av det som gör mig mest lycklig av allt nu. svettas ut skiten, konkret ansträngningskänsla, släpper allt det som cirkulerar innanför pannbenet.
och ändå. är jag. ganska så. förtjust i det här livet. ganska så förälskad. jag ska brygga kaffe, blunda, uppleva, bläddra lite i boken om kreativ visualisering som jag fick låna av en av de mest inspirerande människorna jag känner till. och sova, och
.. vakna. lyfta blicken, leta lekfullhet i ögonen. brygga kaffe, börja dagen med conor obersts röst. musik i öronen, regina spectors begin to hope och ingen väska, inga tyngder på mina axlar, inte oket av tvivel jag så ofta bär med mig. bara steg & lungor, luft & blick.

steg, lungor. luft. blick.