You're so hypnotic on my heart

kommer hem, stänger dörren bakom mig och hemma äntligen hemma, släpper all packning, rullar mina spända axlar, svettig, sätter på ljudet, iTunes spelar follow through och jag tror på symbolik, jag tror på tecken, jag tror på att se och förnimma och tolka, och jag tänker på min hanna som är i prag och på att det är vår låt, och på hur vi lyssnade på den med tårar i ögonen innan jag åkte i mars, på hur den spelas i affärer ibland när vi går in ibland. jag tänker på igår på när hon åkte. på hur vi var det paret som stod kvar längst och kramades. på brevet jag fick av henne, på brevet jag gav henne, på alla vackra ord.

så sjukt skönt att sitta i min datorstol igen, i mitt rum. jag var hemma en stund på onsdag kväll och nån timme på torsdag morgon (och natten därimellan). jag ska stöka runt, städa, småpyssla, läsa om existentialism och biologi och göra mig några koppar thé. och skriva. och skriva.