lighten me

synar kroppen, synar ögonen. letar absoluta sanningar, absoluta referenspunkter. absoluta jag.
give up. rewind, restart.
jag mår bättre och bättre, jag tänker tankespiraler uppåt och håller fast i det som finns kvar att hållas fast i.
slungas mellan att ignorera det som väller över mig; som säger mig ovärd, som får allt runt mig att bli stort och hotfullt (ingen älskar mig i sådana ögonblick, alla blir till stora ögonen och oförståelse och jag krymper, vill bort, självförebrår); och mellan att agera ut det och falla några snäpp. jag vet inte om det är mönster som ska ignoreras och mentalt sättas åt sidan (hur svårt det än må bara) eller om jag ska agera på känslan och gå sönder lite och bygga nytt av det. en sak är säker; mellanting är det värsta.

helgen har varit bra. trots allt. spinnat med elin på morgonen, espressohousefrukost, lunch på hängmattan, sett laputa, bakat kanelbullar, bakat bröd, varit på filmkväll och gosat mig genom två filmer med johanna, sprungit, städat kök och rum, vattnat alla växter i husen, osv. varit med människor jag älskar. som älskar mig.


nu känner jag mig visserligen tjock&okontrollig och har ont i halsen och sväljer en massa luft (jag tenderar att göra det när min hals gör ont), men det blir bättre. det handlar egentligen om att inte fästa så stor vikt vid det. att det inte gör så mycket, att det inte spelar så stor roll. jag har packat en väska, jag ska åka buss i mörkret och inte sova själv inatt för det lockar mig föga, och jag ska lyssna på musik, skriva sms till människor jag älskar och jag ska komma fram och gå av och dricka litet thé, duscha mig ren och somna i nytvättade lakan.

självkännedom och ett litet steg varje dag. glöd i mig.
bli min egen.