walk me down a broken line

jag ogillar att vakna när det första jag tänker är hur mycket jag avskyr att vara inuti den här kroppen & det här psyket. jag ogillar att min andra tanke är hur fantastiskt allt skulle kunna vara om jag mjuknade, tyckte lite bättre om mig, med den vackraste varelsen bredvid mig, en armlängd bort, en snyftning bort, att jag tänker hur bra det potentiellt skulle kunna vara, en slags intimitet jag vägrar mig själv. jag ogillar att min tredje tanke är hur jag inte gör dig rätt och hur jag bara vill försvinna någonstans, varsomhelst, och mura in mig i ensamhet, bygga upp mig lite lite, slicka sår.
och den fjärde och den femte och den sjätte och den sjunde och den n:te tanken...

(yllekofta kullerstenar galenskaper ögon att drunkna i café och kaffe fler ögon med djup utan djup en kopp kaffe till koffein pulsera mina ådror ge mig något att klamra mig fast vid acceptera min ångest men agera mot den screw this jag bryr mig och bryr mig inte och alla dessa vinklar versioner obsessioner regna mina ord)

...still despising me.