how wonderful life is when you're in the world

Andas, fylla lungorna med septemberluft, med himmel, med solsken.
Uppdämt. Nya språkkoder. För varje ord lite lättare att skriva.
Uppblött. Sänka garden. Sänka kraven, förväntningarna. Livet för vad det är.
Uppfläkt. Ett steg i taget, stund för stund, ögonblick för ögonblick. Jag måste sluta försöka ställa mig över tillvarons oberäknelighet, ta dag för dag, bli ett med slumpen och infallen. Jag försöker kontrollera, effektivisera, planera också det som var menat att vara spontant. Jag måste bli fri från den här strävan efter att ha allt i huvudet hela tiden. Översikt och kontroll i all ära, men man ska inte bli besatt av det. Det som finns här och nu måste vara tillräckligt utan att morgondagens händelser späckas in i tankeverksamheten. Släpp taget, njut. Släpp taget, älska det som blir. Det som är.

Jag tycker om vinden mot min hud. Jag tycker om mina kängor mot kullerstenarna i stan. Jag tycker om att blunda och känna hur dagarna smakar mer och mer av höst, jag tycker om min röda lugg, min gröna ögonskugga, den försiktiga trippande trevande lekfullheten i ögonen. Tycker om min gröna ögonskugga, mina orangeröda naglar; tycker om smaken av kaffe och lugn och ensamhet och en bok full av ord som får mig att sjunga inombords.

Jag söker ständigt en utgångspunkt. En klar, definierad början och specifika mål, specificerade egenskaper som ska erövras, tankefack märkta med etiketter att stoppa in tankarna, måstena, bordena i. Samtidigt skyr jag allt det dött konkreta och önskar mig tanklöshet och kontrollös lycka. De två tankesätten går inte ihop, resultanten av dem är noll och jag står kvar och trampar vatten.
Jag har så svårt att bestämma mig.
Jag har så lätt för att pressa ihop käkarna och glömma bort vad det var som var viktigt egentligen, där bakom trivialiteterna, oviktigheterna.

Nåväl.
Idag har jag hunnit vakna, göra mig havregrynsgrötsfrukost, gå till tåget och träffa en Elin, en Johan, en Sofia och två indier, promenera till skolan, träffa en glad Hanna i entrén, vara på mattelektion, äta lunch med en Anna-Maria och en Vanessa, gå genom stan med Hanna, prova en tröja som var ack så fin men ack så dyr, sitta på fik med kaffe och bok, köpa thé-kulor och earl grey, ta tåget hem, tokspringa med en vilsen asiat till en buss hon skulle med, gå hem och göra earl grey-thé med mycket mjölk och mycket honung, köpa dragkedja och tråd till min kjol och handla en väldans massa saker.

Nu ska jag gå ut och springa. Fart och svidande muskler.
Och en känsla av himmel i lungorna.