lunar eclipse
torsdag, september 07, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
jag är en tussilago.
some simple progression to keep my fingers busy.
Archive
-
▼
2006
(141)
-
▼
september
(35)
- travelin song (SO I WILL FIND MY FEARS AND FACE THEM)
- att vidga en onsdag
- ATARAXI
- joy surrender
- halvsovande, totalt avslappnad&lugn har jag legat ...
- taggar inuti och en ickeexisterande gräns mellan m...
- plus claire
- söt
- You're so hypnotic on my heart
- closer. come closer. crawl in under my skin, share...
- tumbling into this joy
- from a balance dream
- morning will come in all its simple glory
- live and let live
- hittar gamla texter på bortglömd hårddisk. listor,...
- en kopp nybryggt zoégaskaffe, en polotröja, en sof...
- (and if I blow myself)
- bös på mig, bös på världen, bös på sommaren som al...
- hoppipolla
- fokuserar på känslan av kylig septembernattsluft m...
- det är plötsligt ganska tyst i huvudet.jag har pys...
- walk me down a broken line
- jag kan inte ens stå upp för mig, säga: här är min...
- A celebration upon me (today my eyes are full of l...
- morning time apathy
- lighten me
- rastlösheten är en sörjig värme. varm och obekväm ...
- lunar eclipse
- and all I want is to lay motionlesstorsdagar betyd...
- morning view
- springturen blev inte riktigt den endorfindos jag ...
- Såhär fin såg min middag ut. Ugnsstekt potatis, au...
- how wonderful life is when you're in the world
- beautiful and grotesque
- det blåser ute och det är fel, fel fel fel ljus, f...
-
▼
september
(35)
we are nowhere and it's now
sitter på en busshållplats. jag gråter och sätter fötterna kängorna mot glasrutan. himlen är en rosa symfoni som för med sig dendär stillheten, kvällen, tonar ut färgerna och det intensiva. lyssnar på guided by voices - hold on hope som ett slags uppror mot nedåtspiralerna. jag är lycklig och jag lider. jag är lycklig och jag är förtvivlat ledsen. off solid ground men lutar mig mot sångrösten, lutar mig mot kvällen, det rosa skådespelet. jag gråter floder. gråter fördämning. andas smärta, andas ut den i portioner. jag säger jag står inte ut med mig. du säger jag älskar varje tidsenhet med dig. du lägger värme mot litenhet, och jag växer. tänker det kanske måste göra ont. och jag välkomnar skriken. det är så mycket som måste ut. bussen kommer och josh groban sjunger you raise me up to more than I can be. världen är kylan mellan min kind och glasrutan. det regnar och ljuset som träffar glasrutan bryts i regndropparna på fönstret. där ute reduceras till en kaotisk färgblandning. rött, gult, grönt, natriumskenet från lamporna som reflekteras i den blöta asfalten. lägger handen mot. manipulerad värld. min spegelbild färdas parallellt med mig. går av bussen. regnet piskar mitt ansikte. min smärta är inte längre min bur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar