det är plötsligt ganska tyst i huvudet.
jag har pysslat lite med blogutseendet. inte för att jag kan någonting, men ändå. känslan av att vilja radera den är inte lika stark som innan. men vad är det egentligen jag vill radera? en känsla i skrivandet som saknas? ja. ungefär så. jag brukade skriva brutalt och skapande och ärligt. nu känns det mest ouppskattat, påtvingat och jag drar mig hela tiden för att skriva ut det jag vill skriva, förherregudvadskadetyckadå. på ett plan är jag djupt övertygad om att allt inom mig är fult och groteskt, något jag måste dölja noga för andra, speciellt för dem som älskar mig. (born originals, how come we die copies?)
känslan av att vara smutsig kryper sig på. always this desire of being clean. skriver mig ren, duschar mig ren, städar mig ren. jag kan borsta tänderna fem gånger i timmen när jag mår som sämst, det är nästan lite sjukligt. viljan att allt ska vara i ordning.
jag ska ta världens längsta dusch nu.