to love and to be loved, is the greatest thing you'll ever know

det finns en rytm i mig som forcerar sig framåt. det finns en ohejdhet. en ocensur. ett skrik som skriks som skriks som triumfvibrerar mitt bröst. ett ord som förökar sig. min bröstkorg spränger sig utåt. gränser utåt. lycka inåt. min hud är min är min är min avgränsning är känslan av gränslöshet. fingertoppar mot fingertoppar. acceptans och öppna ögon. det är känsla av sommaräng och vårens första tussilago. det är en lycka som bor i alla dessa ord. som jag inte vill stoppa in i konkreta ord. betongord. tråkighet. dom rymmer den inte. den rymmer – flyr dem. att fånga en fjäril (vi kallar den lycka den är svår att fånga den vill slita och rycka
som vilka
mänskor som helst
vilken kärlek som helst
eller hur)

man kan inte stoppa våren.

jag trivs när jag sitter längst bak i klassrummet vid ett fönster och ser fram på klassen. jag trivs när jag vet att jag kommer att sakna det om några månader. jag trivs med mitt smått röda hår och med mina strumpbyxor kängor kjolar. jag trivs med min trivsel. jag trivs med det jag orkar göra i skolan. jag trivs när jag sitter i mitt rum med ett flackande levande ljus, med det röda och det gröna ljuset från fönsterbrädet. kontraster, sammansmältningen av motsatser. med tulpaner på bordet. med det rena, utstädade, platsen för det nya. här. och inuti. som att fatta något äntligen. det är så annorlunda nu. det gör ont på ett annat sätt. världen i mig och jag i den och jag har så mycket att gråta ut, leva ut, skriva. det här är jag. något jag hittat.

en fjäril som vill

fälla vingarna ut över världen