A celebration upon completion: ibland har jag lycka i ögonen.

söndag, februari 04, 2007

ibland har jag lycka i ögonen.

1 kommentar:

Noke sa...: varför ser du så otroligt annorlunda ut? har du gjort något med bilden eller är det bara snyggt fotat?; 05 februari, 2007 07:04

we are nowhere and it's now

sitter på en busshållplats. jag gråter och sätter fötterna kängorna mot glasrutan. himlen är en rosa symfoni som för med sig dendär stillheten, kvällen, tonar ut färgerna och det intensiva. lyssnar på guided by voices - hold on hope som ett slags uppror mot nedåtspiralerna. jag är lycklig och jag lider. jag är lycklig och jag är förtvivlat ledsen. off solid ground men lutar mig mot sångrösten, lutar mig mot kvällen, det rosa skådespelet. jag gråter floder. gråter fördämning. andas smärta, andas ut den i portioner. jag säger jag står inte ut med mig. du säger jag älskar varje tidsenhet med dig. du lägger värme mot litenhet, och jag växer. tänker det kanske måste göra ont. och jag välkomnar skriken. det är så mycket som måste ut. bussen kommer och josh groban sjunger you raise me up to more than I can be. världen är kylan mellan min kind och glasrutan. det regnar och ljuset som träffar glasrutan bryts i regndropparna på fönstret. där ute reduceras till en kaotisk färgblandning. rött, gult, grönt, natriumskenet från lamporna som reflekteras i den blöta asfalten. lägger handen mot. manipulerad värld. min spegelbild färdas parallellt med mig. går av bussen. regnet piskar mitt ansikte. min smärta är inte längre min bur.

A celebration upon completion

söndag, februari 04, 2007

ibland har jag lycka i ögonen.

1 kommentar:

some simple progression to keep my fingers busy.

Archive

we are nowhere and it's now