vi kommer att gå genom livet smått halva, lite trasliga och lite knasiga, ständigt mitt uppe i och i bästa fall kommer vi att under korta små ögonblick kunna befinna oss i orkanens öga. men för det mesta kommer vi att blåsa runt, stötas, blötas, formas och ständigt vara påväg, ständigt vara ofärdiga, okompletta, och vi kommer att söka, irra och ständigt bli. och förhoppningsvis i detta bli också finna ett varande. stillheten i rörelsen. trivseln i resan och i att nötas. detta har jag förstått. att man aldrig blir "klar". att man får tycka om att vara mitt uppe i det ofärdiga, i allt brus. eller inte tycka om alls.