torka tårarna min vän, jag tror jag vet ungefär hur det känns

det känns annorlunda. på något sätt.
neskaffe, röd skoltröja, mjukisbyxor. det är böcker överallt (och allt bara trängs och alla bara pratar). lyssnar winnerbäck. ska springa till tåget om tretton minuter och åka till korsvägen och därifrån springa till fysiken och träna med johanna i en timme.
livet går i stort i ett. överallt och hela tiden. jag skulle önska mig lite mer andrum, lite mer överflöd av tid.
jag har varit väldigt arg idag, men inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt. beställt studentmössa, hämtat antibiotika på biblioteket, fikat med hanna. promenerat med elin och jennie, ätit lunch med ylva. somnat på en fransklektion och på en buss.
på något vis tillåter jag mig alla känslor på ett helt annat sätt nuförtiden.
och egentligen har jag så mycket att skriva och säga men så lite tid att göra det.
det känns tomt att inte vara hos dig nu, nära dig. stegen blir lite tyngre, allt lite gråare, trögare. saknar dig. så ofta att det skrämmer mig.

du hjälper mig upp, lyser upp den väg jag springer. du kan vagga mig lugn, du når in i mina dunkla rum.