people hide in little invisible plastic scars

lyssnar på lost in translationsoundtracket. färgglad. gult, grönt, rött. körsbär på knäna. och kaffeeftersmak. och den molande oroskänslan i maggropen. liten & rädd. liten & rädd. är
ingenting utom musiken. är ingenting utom dendär basen och den sträva rösten och de mjuka&hårda&brutalsanna&eftertänksamma orden. jag är tonerna jag skriver i takt till. jag är rytmen och känslan och jag är inte rädslan i min maggrop.




frost på rutorna i köket. farmor som är skrynklig som ett russin mitt emot mig. fläckar på tröjan, som hon alltid har. skrattar, stammar, hittar inte orden. men glad. anar blå himmel mellan trädgrenarna därute. kupar händerna om kaffekoppen. kupar händerna om benen jag drar upp på stolen. luktar på mjölken innan jag dricker den. luktar på allting från kylskåpet innan jag äter det. mor&far på cypern, bror och småbarn här. kaotiskt.
kastanjer på skrivbordet. står på tå, når inte upp. benen intill kroppen. konflikträdsla. vill inte vill inte.

frost på ögonen, anar klarblått sinne bakom grenar av räddt. hittar inte meningen, hittar inte orden, stammar fram textfragment, men ganska lycklig i grunden ändå. granskar allt jag gör, är. svunna självklarheter, kom hem igen. kaktusar och diktatorer i hjärnan; kupar händerna om dem som älskar mig.
kupar händerna om dem som älskar mig.