känslostorm, frustration mot dunket dunk dunk dunk jag mår illa, fysiskt illa; det eskalerar alltid; det eskalerar alltid; behöver prata i ord&röst&svagheter men inte till blogg inte till mig själv, har pratat alldeles för mycket med mig själv, till människa, till outgrundlighet närhet kärlek vågar inte, hatar mig själv för allt jag inte vågar och allt jag inte vågar be om, riktar det inåt, riktar mig inåt, stress adrenalin avstannad salivproduktion torra läppar adnhämtning hjärtslag illamående törst jag jag jag, tidsätande tidsslukande och dessa ologiska, onödiga tankar jag tänker tillbaka och hem igen, faller och faller alltid handlöst; ja, jag plockar upp mig igen men jag lär mig falla och jag lär mig plocka ihop mig själv lär mig inte söka tröst, i sådana här ögonblick är jag övertygad om att alla avskyr mig, övertygad om hur jobbig jag är, övertygad om hur mycket åt helvete allt kommer gå. tårar och ångest, tårar och ångest, jag hatar mig själv, jag hatar den här texten.