jag sjukanmäler mig för morgonen och känner mig jätteduktig.
jag går med en kaffe latte från café vasa i handen över grå asfalt och med duggregn på ansiktet. väldigt mycket bra, harmoniska, mjuka tankar cirkulerar i huvudet och bildar klustrar av varmt, tryggt. det är inte jag som lyfter livet, det är livet som lyfter mig. vänster ben, höger ben, andetag. och insikten som forcerar sin väg genom mig: jag är så totalt tillräcklig och fullkomlig i min ofullkomlighet. december, kaffe latte, sovmorgon, det räcker. lite lyckligare för varje dag. jag älskar det här.