jag saknar dina sinnen.
onsdag, december 20, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
jag är en tussilago.
some simple progression to keep my fingers busy.
Archive
-
▼
2006
(141)
-
▼
december
(12)
- dimman. lägger kinden mot känslan. hemma och kaffe...
- oktoberskrivet (?)
- hej världen, jag vill mest bara hitta en kanal ut ...
- jag saknar dina sinnen.
- Äter kladdkaka mycket långsamt med händerna. Jag g...
- slår knytnävarna blodiga mot skrovlig betongvägg, ...
- dricker svart kaffe och lightjulmust (men inte bla...
- jag sjukanmäler mig för morgonen och känner mig jä...
- jag vill spy upp mig själv. jag vill drämma mitt h...
- hej världen, hej alla vackra hjärtan som lyssnar. ...
- jag vill berätta att jag mår bra. chokladbit från ...
- bara lite meningar.känsla av att frysa inuti. det ...
-
▼
december
(12)
we are nowhere and it's now
sitter på en busshållplats. jag gråter och sätter fötterna kängorna mot glasrutan. himlen är en rosa symfoni som för med sig dendär stillheten, kvällen, tonar ut färgerna och det intensiva. lyssnar på guided by voices - hold on hope som ett slags uppror mot nedåtspiralerna. jag är lycklig och jag lider. jag är lycklig och jag är förtvivlat ledsen. off solid ground men lutar mig mot sångrösten, lutar mig mot kvällen, det rosa skådespelet. jag gråter floder. gråter fördämning. andas smärta, andas ut den i portioner. jag säger jag står inte ut med mig. du säger jag älskar varje tidsenhet med dig. du lägger värme mot litenhet, och jag växer. tänker det kanske måste göra ont. och jag välkomnar skriken. det är så mycket som måste ut. bussen kommer och josh groban sjunger you raise me up to more than I can be. världen är kylan mellan min kind och glasrutan. det regnar och ljuset som träffar glasrutan bryts i regndropparna på fönstret. där ute reduceras till en kaotisk färgblandning. rött, gult, grönt, natriumskenet från lamporna som reflekteras i den blöta asfalten. lägger handen mot. manipulerad värld. min spegelbild färdas parallellt med mig. går av bussen. regnet piskar mitt ansikte. min smärta är inte längre min bur.
2 kommentarer:
lindis, det finns ingen människa jag beundrar så mycket som dig.
(förutom mamma kanske. ni får en varsin generation av beundran)
Jag saknar dina
Skicka en kommentar