bara lite meningar.

känsla av att frysa inuti. det är för mycket nu, för mycket att skriva om, för mycket trådar att dra i och jag vet att om jag verkligen börjar kommer jag aldrig att sluta. låter virrvarret vara. en stund till. väntar ut det oundvikliga. förföljd av samma känsla som alltid lurar. scattered around the room. scattered around the words. scatter around the world. ordningen, knutpunkten, klarheten, pelaren som hindrar allt från att falla. som inte hindrar från att falla men som bär upp, stolt, starkt, oändligt upp mot blå himmel och vidare. det som inte är falskt. som inte är att skapa falska tryggheter och sätt att se system i allt. det som är sant, genuint, det som är att leva nu likväl som för helheten, som är att älska det som bryter av. ett sinne som inte får syntax error och palpitationer och blir paralyserat. som är, som inte grubblar sönder sig självt, som kan vara fullkomlig i sprickorna. som inser att det inte existerar ett sådant tillstånd där allt är komplett och totalt rätt. det ska vara roligt att bygga, och leva livet med allt det som bryter av.

all I ask for you is to keep the memory clean.