dricker svart kaffe och lightjulmust (men inte blandade), lyssnar på mr obersts röst som krackelerar av känslor gång på gång, slår in julklappar, myser i min luva i min röda skoltröja, lyssnar till mjukpunkten som visklyckoskriker i mitt bröst, håller fast i, treasure it, för det här är något äkta, en förändring i varma nyanser som mjukt lägger sitt väsen om mig, omhuldar mig, andas trygghetsenergier rakt in i bröstkorgen på mig. jag är lycklig. på ett sådant där självklart, naturligt, varmt vis. vågor som kluckar stilla i bröstet på mig. inte gäckande, flyktigt. äkta, genuint.

genom din kärlek förälskar jag mig i livet. finner jag vägar att börja ta mig själv i handen. dina ögon, dina kinder, dina händer, din mage, ditt hjärta, ditt sinne, hela du. symboler för allt det jag värdesätter. trygghet, att samtidigt som man lever av känslan att stå med båda fötterna på jorden, av att man inte kan falla längre, att det inte är så farligt, att det finns något beständigt, varande, tryggt, som inte går i tusen bitar när jag bäst behöver det; att samtidigt som det leva med småäventyrskänsla i maggropen, trevande lyckoruskänslor, luft i stegen och lungorna.

jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att det känns som ett pussel. och att jag börjar se vad som framträder. och att jag verkligen, verkligen tycker om det jag ser. att pusslet aldrig tar slut, att pusslet är jag och att det är jag som pusslar. flyttar gränserna. bit för bit. hittar försvunna bitar, byter plats på några som med våld tryckts samman och fått sönder lite i kanterna. placerar dem där de ska vara.

& det är kärlek, mjuka insikter och eftertänksamhet.
it's a golden life.