we are nowhere and it's now

jag skriver i word. det är alltid lite mer seriöst när jag skriver i word. och inte direkt i bloggrutan. hastigt och lustigt. det här är också hastigt och lustigt. men ärligt. nära.
jag har druckit ur ett vattenglas. på skrivbordet ligger en trubbig penna, en annan penna, ett skrivblock, två borstar, en minnescd, en deodorant, ett paket. och mer. golvet är belamrat. känslan jag vill fly från. det fragmentariska. den fragila ordningen. skenordning. räta vinklar och prydliga högar. ge mig rena ytor och dammade lådor.

nytt vattenglas. regina spektors “on the radio”. rensar rum på smuts och bös och saker. det ska bort. det ska ut. prydnadssaker. fotografier. kärleksförklaringar i dess olika former. saker som håller mig kvar. jag ska inte slänga dem, men de ska heller inte täcka rena ytor. jag behöver utrymme att växa. porösa löv från två höstar. koppar. stipendium. ljus. gammalt thé. nallar. små böcker jag skrivit ner kanske häflten av tre års sms som jag velat spara. lådor fulla med minnen. vykort i drivor. papper och anteckningsblock. känslokrig. torkade rosblad. massor med brev. prydnadssaker. överallt ord.
nya ytor för något nytt att spränga sig in i. man kan inte förvänta sig att förändras om man inte bereder plats i det gamla.

jag tänker och jag tänker att jag är glad. jag minns inte att jag har varit så här stadig någonsin, sen jag var... tolv. båda mina fötter är på jorden, och blicken fäst på himlen och med himlen i ögonen, i hjärtat. jag andas. det slår mig hur längesedan det var jag grät såsom jag brukade gråta. hur längesedan det var jag grät destruktivt. nu faller jag in i någons mjuka famn, och jag säger mig själv att det är okej. jag famnar känslan. säger hej. säger du får vara med. det slår mig plötsligt. det är en insikt som dalar ner som ett maskrosfrö. det känns bra. jag har en grund att växa i, att bygga något av. jag går genom dagarna och känner mig jättefin och nöjd med mig själv. jag är inte lika rädd längre.

slår ut.

This is how it works
You're young until you're not
You love until you don't
You try until you can't
You laugh until you cry
You cry until you laugh
And everyone must breathe
Until their dying breath

No, this is how it works
You peer inside yourself
You take the things you like
And try to love the things you took
And then you take that love you made
And stick it into some
Someone else's heart
Pumping someone else's blood
And walking arm in arm
You hope it don't get harmed
But even if it does
You'll just do it all again