don't want to rot in my wounds.

where to start?
vi börjar om här.

rewind. reboot.

huvudvärken som sakta diffunderar ut från huvudet i kroppen, som sen rinner av mig. i takt till "dress up in you". nykär i belle och sebastian. fullkomligt.
jag har småsorterat, vikt tvätt, städat ut en garderob, jobbat och översiktligt kollat igenom tre års bilder. (bryt. avsky. jag vill radera, börja om. jag tycker inte om när mina ord är vardagliga, döda, utnötta. men jag måste komma ihåg att det är viktigare att skriva än att skriva bra. att det finns en massa bös i skrivarhörnan i huvudet som måste struktureras upp innan skrivandet klaffar igen.)
fan vad jag behöver det här. på så många plan. behöver skriva varje dag. jag har så mycket inom mig; hur ska jag annars kunna uttrycka det här, få kontroll på dessa tankar? att lära mig: det behöver inte bli perfekt. (ogrusad perfektion i oskrivna sidor. väntan.) tankegångar som blandas ihop. jag tänker i skrift. jag skriver ner lösryckta fragment och sätter ihop dem.
skriva för min skull. skriva mig ren, hel, skriva mig fram till kontroll och översikt. skriva framåt, bortom, från alla vinklar, också de motsägande, paradoxala. (ställa mig på min sida, ställa mig på min sida.) för min skull. (för min skull.)
så mycket att berätta, uttrycka, klä i ord. så mycket kärlek, känslor, virvlar, wah. (så mycket avsky, också genemot texten själv, här och nu, som ska accepteras/förstås/tvås bort.)

mitt huvud är trött, mina ögon svider. mina ord är osammanhängande på ett sammanhängande vis, vilket irriterar mig. men jag ska inte radera mer. det är flykt och det hjälper inte.

i've decided to start things from here.