det här tänkte jag för ganska många kvällar sedan.

hurricanelåten vibrerar i mig och orden finns inte nu, vill inte finnas, inte skrivna på papper på stelhet i rader uppstaplade, precis som jag, precis som jag känner mig nu, obestämbar, flyter ut, flyktig substans, inte konkret, inga referenspunkter, ingen blogghelhetsbild men ändå så mycket, så mycket att skriva, så många punkter att strunta i, och ett slags hejdå, och jag känner mig verkligen som en annan nu, och det finns så många småprojekt överallt&hela tiden and I do do do love you, och visst känns det fint att va vid liv e n d a g t i l l

mitten av en hurricane