lycklig och trött, det är vad jag är just nu. så mycket att skriva och så lite tid.

trött.
lycklig.

är det farligt att känna sig rörig?

tankar om att man borde låta hjärtat tala varje dag. och då pratar jag om förbindelsen mellan hjärta&fingrar. tangentsmatter, en meditativ tankeström som cirkulerar och flödar utåt. det var längesen jag skrev nu, tror jag. vågskålen väger över där det står livet och skrivandet får stå över. ändå är livet något jag grott i skrivandet. jag skulle önska att jag tog mig några andetag varje dag jag fyllde med tankar. det behöver ju inte ens bli bra. det behöver ju bara höras. jag drömmer om en värld där jag slipper censurera. där jag skriver precis det som känns och tar itu med det.

jag är uppfylld av musik. toner som ett vibrerande berg som forcerar min gåshud, mina blundande ögon. gick genom natten, log mig själv hela vägen hem. jag är lycklig och jag är mitt uppe i livet. det finns så mycket att berätta om, men egentligen räcker det så.

jag är mitt uppe i livet. jag är lycklig.

det här tänkte jag för ganska många kvällar sedan.

hurricanelåten vibrerar i mig och orden finns inte nu, vill inte finnas, inte skrivna på papper på stelhet i rader uppstaplade, precis som jag, precis som jag känner mig nu, obestämbar, flyter ut, flyktig substans, inte konkret, inga referenspunkter, ingen blogghelhetsbild men ändå så mycket, så mycket att skriva, så många punkter att strunta i, och ett slags hejdå, och jag känner mig verkligen som en annan nu, och det finns så många småprojekt överallt&hela tiden and I do do do love you, och visst känns det fint att va vid liv e n d a g t i l l

mitten av en hurricane

(I need you)

det finns en sorts magi. det finns en absurditet i varandet. det finns tårar bakom ögonblocken och det finns ord som aldrig slutar rinna. ikväll är en kväll är en kväll då jag kunde sagt allt som rör sig innanför bröstet utan att skämmas, är en kväll är en kväll med kväljning och magi i en enda röra, virvel, virvle röra, röra virveln. vill gråta, av den simpla anledningen att det finns något som måste ut. det är inte något ledset. något vemodigt kanske. inte olyckligt. några blåmärken kanske, och väldigt väldigt mycket att göra. ingen ordning. ingen stabilitet. nyckeln till allt: att finnas nu, att låta det som är här räcka. men jag vill famna allt. ha kontrollen. inte känna att det flyter ut. flyktig substans. det. jag. det. som slutar och börjar var?
dricker kaffe fastän att det får mig att må illa. jag vill andas i din famn och bara lyssna och lyssnas till. den där stämningen. den där stämningen.